Relationer formar oss mer än vi ofta tror. Redan som små lär vi oss hur närhet, kärlek och trygghet fungerar – och det påverkar hur vi senare knyter an till andra. Anknytningsteorin handlar just om detta; hur våra tidiga band till föräldrar eller andra vuxna lägger grunden för våra relationer som vuxna.
Forskare började intressera sig för det här på 1950-talet, när de såg hur barn reagerade när de blev separerade från sina föräldrar. Många barn blev ledsna, oroliga och sökte tröst.
Det fick forskarna att förstå hur viktigt det är med trygghet och närhet under uppväxten. Teorin visar också att de mönster vi lär oss tidigt ofta följer med oss in i vuxenlivet och påverkar hur vi beter oss i våra relationer.
Hur anknytning formas i barndomen
Alla barn föds med ett behov av närhet. De behöver någon som finns där, tröstar och skyddar. När föräldrar eller andra vuxna svarar på barnets signaler – till exempel genom att lyfta upp det när det gråter – lär sig barnet att världen är en trygg plats.
Om föräldrarna ofta är varma, uppmärksamma och visar kärlek, växer barnet upp med en känsla av trygghet. Men om de är stressade, frånvarande eller oförutsägbara, kan barnet börja känna oro eller osäkerhet. På så sätt formas grunden för hur vi senare hanterar relationer och känslor.
Anknytningens betydelse i vuxenlivet
De mönster vi lär oss som små påverkar hur vi relaterar till andra när vi blir äldre. Personer som haft trygga vuxna omkring sig har oftare lättare att lita på andra och skapa stabila relationer. De vågar både visa känslor och ta emot kärlek.
Den som däremot växte upp med otrygghet kan ha svårare att känna sig lugn i relationer. Det kan visa sig genom stark svartsjuka, behov av bekräftelse eller genom att man drar sig undan när någon kommer för nära. Anknytning handlar alltså inte bara om barndomen, utan också om hur vi fungerar i kärlek, vänskap och familj.
Olika anknytningsstilar
Forskningen har visat att det finns fyra huvudsakliga sätt att knyta an till andra – så kallade anknytningsstilar. De formas under uppväxten men kan också förändras genom livet.
Trygg anknytning
Trygg anknytning betyder att man känner sig lugn och bekväm i relationer. Man vågar visa känslor och litar på att andra finns där vid behov. Trygga personer kan både ge och ta emot kärlek utan att känna rädsla för att bli avvisade.
I vuxna relationer innebär det ofta att man har lätt för att kommunicera, hantera konflikter och känna sig nära sin partner utan att bli beroende av den.
Ambivalent anknytning
Personer med ambivalent anknytning har ofta en stark oro över om de verkligen är älskade. De kan längta mycket efter närhet, men samtidigt känna sig otrygga om de inte får tillräckligt med bekräftelse.
En sådan person kan uppleva starka känslor i relationer, pendla mellan närhet och frustration och ofta tänka mycket på om relationen är stabil eller inte. Det gör att kärlek ibland känns mer stressande än lugnande.
Otrygg undvikande anknytning
Vid otrygg undvikande anknytning försöker man ofta klara sig själv. Man kan ha svårt att lita på andra och undviker känslomässig närhet.
Ibland handlar det om att man tidigt lärt sig att inte visa känslor, för att man inte blev bemött när man gjorde det. Som vuxen kan det göra att man känner sig obekväm med närhet eller att prata om känslor.
Desorganiserad anknytning
Denna anknytning är en blandning av de andra otrygga stilarna. Personen längtar efter närhet men är samtidigt rädd för den. Denna stil uppstår ofta om barnet växte upp i en miljö där föräldern både var en källa till trygghet och till rädsla – till exempel vid våld, missbruk eller oförutsägbart beteende.
Som vuxen kan det leda till att relationer känns förvirrande. Man vill vara nära någon men drar sig undan så fort det känns hotfullt. Det skapar ofta en inre kamp mellan längtan efter trygghet och rädsla för att bli sårad.
Hur anknytning påverkar relationer
Anknytningsstilen påverkar hur vi tolkar och reagerar i relationer. Trygga personer känner sig ofta lugna även när det uppstår bråk. De vågar prata om vad de känner och kan lyssna på sin partner.
En person med otrygg ambivalent anknytning kan lätt bli orolig om partnern drar sig undan, och börja söka bekräftelse för att känna sig trygg. Den som har undvikande drag kan istället stänga av känslor och dra sig undan när det blir för mycket. Vid desorganiserad anknytning växlar man ofta mellan de två – man vill vara nära men blir samtidigt rädd när någon försöker komma för nära.
Alla dessa mönster påverkar hur relationer utvecklas, men de går att förstå och förändra med tiden.
Kan anknytningen förändras?
Även om anknytningen formas tidigt är den inte fast för alltid. Genom att förstå sina mönster och våga öva på nya sätt att hantera känslor kan man skapa tryggare relationer.
Det kan handla om att öppna sig mer, våga lita på andra eller att inte låta oro styra. Trygga relationer i vuxenlivet – med en partner, vän eller terapeut – kan hjälpa till att bygga upp en ny känsla av tillit.
Många upplever att bara kunskapen om anknytning gör stor skillnad. När man förstår varför man reagerar som man gör blir det lättare att bryta gamla mönster och skapa något bättre.
Teorin bakom anknytning
Anknytningsteorin skapades av den brittiske psykologen John Bowlby på 1950-talet. Han ville förstå varför barn reagerar så starkt när de skiljs från sina föräldrar. Senare utvecklade Mary Ainsworth teorin vidare genom att studera hur barn beter sig i olika situationer, till exempel när mamman lämnar rummet och kommer tillbaka.
Deras forskning visade att trygghet och närhet inte bara är “mysigt” utan helt avgörande för barnets känslomässiga utveckling. Det blev grunden till den teori som idag används inom både psykologi, terapi och föräldraskap över hela världen.
Varför anknytningsteori är viktig idag
Kunskap om anknytning hjälper oss att förstå varför relationer ibland känns svåra, trots att man älskar varandra. Det kan förklara varför vissa alltid söker närhet medan andra drar sig undan.
Genom att känna till sin egen anknytningsstil blir det lättare att bygga trygghet, sätta ord på känslor och skapa mer stabila relationer – både till sig själv och till andra. Anknytning handlar i grunden om något alla människor behöver: att känna sig trygg, sedd och älskad.
